Torsdagen den 31 december 2009
SR.se - Östergötland
[Liknande]Många saknar behörighet till gymnasiet
Drygt niohundra niondeklassare i länet saknar betyg i behörighetsgivande ämnen, som engelska, svenska och matematik. Det framgår av gymnasieintagningens sammanställning av niondeklassarnas betyg.
Sydsvenskan
[Liknande]Charmen med det ocharmiga
Andreas Ekström tipsar om tv-händelser under mellandagarna.
Saktmodig skaldjursdokumentär blir dagens clou
Har ni hört talas om dokumentärfilmaren Bo Dagerstål? Eller hans
produktionsbolag MPS Söderköping? Inte troligt va?
Jag tycker ni ska ge Bosse en chans. I dag sänds hans dokumentär om
hummerfiske och hummertillagning för femte gången på fyra dagar i Sveriges
Television.
Jag skojar inte. Programmet "Nyårshummer" har visats den 28 och den 29
december, två gånger i går och så en gång i dag, klockan 12 vid lunchtid.
Sveriges Television rankar, som det tycks, det här som en av sina
toppdokumentärer på hela året.
Och... det är det inte. Matlagningsscenerna är filmade i ett restaurangkök där
en förbandslåda på väggen utgör huvudsaklig dekor. (Bra att ha när man
hanterar de där vasskantade och ondsinnade rackarna och deras knipklor innan
man kokar dem levande.) Kockarna är riktiga kockar, vilket betyder att de är
allt annat än charmtroll. De tittar knappt in i kameran. Ler inte en enda
gång. Ljussättningen och ljudkulissen är äkta restaurangkök, det vill säga
lysrör och buller. Jag har inte sett så icke-insmickrande television sedan
1986. Grafiken, namnskyltarna alltså, känns som något Sportspegeln ratade
lagom till OS i Calgary.
Hela tiden görs klipp till en hummerfiskare i Maine i USA och industrin i hans
hemmahamn. De första gångerna känns det helt logiskt. Mot slutet, när
kockarna är upptagna med att spritsa fram sin helt hummerbefriade efterrätt,
känns det märkligare. Särskilt när hummerinköparen i Maine börjar prata om
att han hellre äter kyckling.
Och ändå tycker jag att ni ska kolla på det här i dag, innan ni sätter i gång
att förbereda den egna nyårsmiddagen. Det finns något oemotståndligt
charmigt i ocharmig television, något hedervärt i ett berättande som bara
handlar om innehåll och inget alls om yta. Dessutom är den där
hummerfiskaren utanför Maine en riktig stjärna. Hans flackande blick när han
slänger tillbaka nästan tillräckligt stora djur i vattnet antyder att hans
sorteringsprinciper kanske inte ser exakt likadana ut de dagar då en
tv-kamera inte är med ute på vattnet.
Jag googlade lite på Bo Dagerstål. Det är något med honom och skaldjur: Han
har också gjort ett större kräftreportage från Louisiana. Det sändes
visserligen redan 2006, men vis av hummererfarenheten räknar jag med att det
snart kommer i flerfaldig repris.













